Stretchar du din hund regelbundet? Stretchar du sig själv regelbundet? Om ja, varför?
Detta inlägg blev bara text då det visade sig att jag inte har några bra bilder på stretching. Beklagar och hoppas att du kan läsa i alla fall.
Jag stretchar regelbundet. Vissa delar av mig behöver stretchas mer eller mindre dagligen men jag har också en tendens till att vara lite för rörlig. När jag stretchar strävar jag ofta efter en aktivitet och en mer ökad rörlighet genom styrketräning. Jag har ingen nytt av att kunna vara i vissa stora rörelser om jag inte kan ta mig ur dem eller vara stark i dessa ytterlägen.
På humansidan vet vi att stretching har många hälsofrämjande effekter. Men den forskningens saknas på hund. Däremot görs en del studier på leden rörelseutslag.
Generellt ser vi ganska lika ut under huden (med undantag för att hunden går på fyra ben och vi två ;-). Uppbyggnaden av vårt skelett och våra muskler är snarlika. Hundarnas muskler fäster till benen med senor, precis som våra och våra leder är uppbyggda på samma sätt. Om vi människor ställer oss på alla fyra ser vi typ likadana ut. Den stor skillnaden är hur vi belastar oss och det gör ju att våra muskler ser lite olika ut, trots att de fäster på samma ställen och har samma funktion.
Men den viktigaste skillnaden ur ett stretching perspektiv är bindväven (fascia). Man har jämfört bindvävens elasticitet på människor, hästar, hundar och kor och där visade det sig att hundens bindväv är dubbels så elastisk som hästens och även mycket mer elastisk än människans.
Det brukar jag ha med mig när jag ska stretcha en hund.
På humansidan läser jag mest om stretching som ska hållas i minst 30 sek.
Man har gjort en studie på labradorer om OA där hundarna fick PROM utförd 2 gånger om dagen i 21 dagar. Stretchingen utfördes 10 gånger per gång och hölls under 10 sekunder. Man såg en betydlig förbättring på rörligheten i lederna efter 21 dagar. (tyvärr gick det inte att läsa hela artikeln så vi får nöja oss med sammanfattningen).
För mig så är det viktigt att veta VARFÖR jag vill stretcha hunden och VART problemet faktiskt sitter.
Vissa strukturer kanske behöver lite längre tid än andra och vissa vävnader är kanske lite mer känsliga för stretching än andra. Dvs att jag ibland håller längre än 10 sekunder, i bland arbetar jag mer dynamiskt och ibland håller jag 2 minuter. Ibland undviker jag absoluta ytterlägen och ibland stretchar jag stora delar av kroppen samtidigt.
Vill jag stretcha en isolerad del av kroppen? Ja, då håller jag kortare. Vill jag intensifiera stretchingen? Då behöver jag jobba med detaljerna, som att justera lite i hundens tår, säkerställa att bäckenet är i optimal position och liknande.
En riktigt bra stretching gör jag på liggande och avslappnad hund. Jag utgår alltid från en rak rygg. Vill jag tex stretcha baksida lår lägger jag en hand mot tuber ischii, så att inte bäckenet följer med. Hunden är inte rörligare än att det tar stopp när det tar stopp. Vill jag intensifiera ännu mer kan jag prova att att lätt flexa baktassen.
Jag är alltid lyhörd på hunden. Stretchingen behöver hundens andetag för att funka som bäst. Utandning hjälper nervsystemet att slappna av, så jag strävar efter fortsatt lugn andhämtning och att hunden kan fortsätta att koppla av. Hunden talar om vad som är bäst för den, kanske arbetar jag med små rörelser fram och tillbaka, kanske håller jag kort och repeterar några gånger, kanske håller jag länge...
Jag tycker allra mest om att arbeta med bindväven och fascian. Då behöver vi tänka större och mer tredimensionellt. Till detta använder jag gärna hjälpmedel som tex en ihoprullad handduk. I den här typen av teknik slutar jag tänka muskler och tänker mer i hur kroppen hänger ihop och rörelsebanor eller fascialinjer.
Jag placerar hunden på ett sätt så att jag får till en sträckning av större ytor. Tex lägger jag en liten handduk under hundens ländrygg (hunden ligger på sidan) och sedan placerar jag det över bakbenet bakom det undre bakbenet, som om hunden är mitt i ett steg. Hunden skall fortfarande vara avslappnad och andas lugnt. Hundens andhämtning avgör hur långt bak jag kan föra bakbenet.
Just i den beskrivna positionen stretchar jag hundens ländrygg, delar av bålmuskulaturen, ljumsken och ev framsida lår. Intensiteten och vart det kommer kännas på hunden beror såklart på hur stel hunden är.
Och låt dig inte luras av överrörliga hundar. De kan ha fruktansvärda besvär med sin fascia, men är förmodligen inte bra kandidater för denna typ av behandling.
Många vägar bär till Rom och vi behöver vara lite kreativa ibland. En traumatiserad kropp kanske inte alls trivs med statisk töjning utan behöver mjukare och rörligare töjning. Ibaldn måste vi absolut undvika att ens vara i närheten av att töja eller att kroppen ska få känslan av stretching då den kommer att gå i försvar. I dessa fall behöver vi jobba mjukt och långsamt, prova att gunga lite fram och tillbaka, prova att mjukt skapa lite roterande rörelser osv. Om syftet med stretching är att vi ska öka rörligheten så måste vi förstå vad som begränsar rörligheten- är det pga av att kroppen är i fight and flight behöver vi tänka traumaterapi och absolut inte provocera. Vi måste sträva efter avslappning och oxytocin.
På onsdag håller vi en föreläsning om just stretching!
Häng med! Det blir kul :-)