Undersökningen....

Jag minns när jag började jobba som hundfysioterapeut. Jag hade gått utbildningen, jag hade arbetat med praktikhundar, jag hade titta på hundars rörelser. På ALLA hundars rörelser! Sen stod jag där, själv, och skulle ta emot mina första hundar.

Å så svårt det var! Jag tittat på rörelserna, i skritt, trav, galopp... Jag såg något, eller gjorde jag det? Var det på höger eller vänster fram? Eller var det kanske bak?

Sen var det dags att gå in och känna igenom hunden. Det hade jag också gjort, massvis! Men där stod jag ändå och kände mig vilsen. Hunden reagerade, men varför?


Många hundar senare, många återkopplingar från veterinären och många hundar under rehab har gett mig erfarenheten att se vad hunden avlastar. Det har lärt mig att förstå vad det är jag ska titta på och vad det är jag ser när hunden rör sig på ett specifikt sätt.


När detta sedan följs upp med undersökningen så har jag också fått lära mig hur saker och ting känns och vad som är normalt och inte.


Till saken hör att också att ingen hund är som den andra. Det finns inga facit men det finns typiska rörelser och begränsningar för vissa åkommor. Det ger oss en liten ledtråd i vad vi letar efter.

Men vi måste också se helheten och ta med allt. I många fall kommer hunden på remiss, vi vet vart den har ont eller är skadad, allt finns i en journal och en undersökning som är väl utförd av veterinär.

Vårt jobb är att identifiera det andra. Vi leker med exemplet att hunden har en OA i bogleden. Toppen! Diagnos fastställd och vi har en plan från veterinär. Vår primära plan är ju såklart att lindra besvären i bogleden, men hunden kommer med stor sannolikhet att ha ont på andra ställen. Det kommer att finnas kompensatoriska muskelbesvär, anpassningar i rörelseapparaten som gjorts för att bogleden inte ska ta för mycket vikt osv.

Vi behöver identifiera detta. Vi behöver palpera noga, funktionstesta, undersöka och titta. Vi behöver använda våra händer, vår syn och vår hörsel. Vi kan börja med att titta på hunden redan innan allt har börjat. Jag tycker att det är toppen att tjuvkika på mina patienter när de är på väg in till mig. Medan de går och luktar, kissar, snackar med sina ägare i lugn och ro.


Sen kan vi smygundersöka hunden när vi bara myser lite, medan matte berättar och vi får hela anamnesen. I de mjuka smekningarna kan vi få en hel del svar och sen kommer själva undersökningen. Det finns mycket att vinna i denna ceremoni.


Och så klart, ibland kommer de, de som inte alls vi bli hälsade på. Som redan från början vet att det är något lurt på gång. Dessa hundar behöver vi också bemöta, peppa, och skapa en relation till. De ska också undersökas lika grundligt och noggrant. Hur gör man det? Ja, inte är det lätt alla gånger.


Något man alltid kan ha med sig i sin undersökning är detta:

1) VAD vill jag undersöka?

2) HUR gör jag det på bästa sätt.

Vet jag inte vad jag ska undersöka blir undersökningen ganska diffus, man vet inte vad man egentligen har gjort när man tex sträckt benet framåt, eller varför man ens har gjort det. Man har kanske bara sett och lärt sig att det är så man gör. Vet jag däremot att jag vill kontrollera rörligheten i frambenet, då kommer jag att välja att sträcka benet framåt på ett sådant sätt att jag får en uppfattning om hundens rörlighet.


För att vår rehab ska bli riktigt bra behöver vi ta hänsyn till allt. Vi behöver hitta tillbaka till en bra balans i kroppen samtidigt som vi lindrar det ursprungliga besväret i bogleden (om det nu var där det egentligen började?)


Vi behöver göra en grundlig undersökning av hundens kotpelare, ledstatus och muskelstatus, både i den drabbade leden och benet och i de andra extremiteterna.


När vi har tittat på rörelser, undersökt rörelseapparaten, förstått hundens och djurägarens situation, kan vi börja göra en plan. Vi behöver lägga alla pusselbitarna, förstå vad vi har att jobba med och hur vi bäst går tillväga. Och först då kan vi göra en plan som är relevant och förankrad i verkligheten.


Jag fattar att bilden ovan är helt obegriplig när man bara ser den såhär, men vi pratar om det i Kumla. Vi brukar avsluta kursen med att göra en plan, identifiera problemen och sammanställa. Det gör ofta hela skillnaden!


Jag tror att det kanske får bli ett eget inlägg om att lägga puzzlet.

59 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla